Jag har inte alltid varit medveten om spökens existens. För mig var sidor som spådom24.se och spålive.se – alltså spirituella sidor som numer tillhör mina favoriter rent tjafs. Dessutom är de inte allt för länge sedan var jag övertygad om att spöken, andar och paranormala fenomen av alla slag var ren vidskepelse och absolut trams. Det är nämligen så att jag alltid har sett mig själv som en analytisk och rationell person (det gör jag fortfarande förresten, men perspektiv har ändrats) och vill se bevis innan jag bestämde mig för att tro att något är sant. För några år sedan gifte jag mig, på alla hjärtans dag. Vi, jag och min fru, hade bestämt oss för att flytta till en gammal herrgård, byggd i slutet av 1800-talet, vi bestämt oss för att renovera. Herrgården hade varit i min frus ägo sedan innan vi träffades, ursprungligen hade det varit hennes pappas som köpt det som ett investeringsobjekt i slutet av åttiotalet men aldrig sålt och inte heller förbättrat det, det hade helt enkelt stått tomt i mer än 20 år. Jag och min fru hade bara varit i huset ett par gånger tillsammans och förmodligen har hon inte varit där mer än en eller ett par gånger utan mig. Hur som helst, vi tyckte båda att platsen kändes lite läskig och ödesmättad de gånger vi var där. Det kändes helt enkelt inte bra. Ni som har varit på en plats som har en hemsk och våldsam historia vet vad jag menar, man kan känna obehaget, det är ytterst verkligt. I det här fallet så känns det att något var fel. Trots våra farhågor så valde vi att flytta in, vi hade helt enkelt inte så mycket val eftersom jag fortfarande var student och vi hade inte särskilt mycket pengar.
En ande ger sig till känna
Vi flyttade in en dryg månad efter vårt bröllop. Min fru var på sitt arbete och jag var upptagen med en uppsats och med satt bättra på isoleringen och att renovera innertaket på övervåningen. Just takjobbet var tung arbete och efter några timmar kollapsade jag på soffan. Efter några minuter hade jag svårt att hålla ögonen öppna och juridikstudierna var inte att tänka på. Då helt plötsligt hörde jag steg i trappan till övervåningen. .Sjävklart vr min första tanke att min fru kommit hem tidigt, sett mig sova på soffan och gått upp till övervåningen för att kolla hur det gick för mig. Jag ropade min frus namn men ingen svarade. Däremot så hörde jag någon stänga dörren till arbetsrummet på övervåningen. Sakta gick jag upp för trapporna till övervåningen, tog till vänster vid avsatsen och gick ner för korridoren till arbetsrummet, öppnade. Ingen var där. Men någonting kändes väldigt fel. Jag hade hört stegen, jag hade hört dörren stängas och jag vet med all säkerhet att den varit öppen när jag gick ner en halvtimme tidigare.
Vem är där?
Jag bestämde mig för att stegen och dörren som stängdes bara varit min fantasi som spökade eller att jag faktiskt somnat till på soffan och drömt alltihop. Men det skulle visa sig att jag hade fel. Under veckor som följde hände fler och än mer mystiska saker. Jag kunde höra vatten tappas upp i badrummet på övervåningen trots att vattnet varit avstängt på övervåningen sedan 1980-talet, telefonen kunde plötsligt ringa. Vi hade en fast telefon med nummerpresentatör och numret som ringde hade inte haft någon abonnent sedan 1970-talet. Jag kollade upp saken. En annan gång ringde min syster och berättade att hon en torsdag i oktober åkt hem till oss och ringt på. Ingen svarade så hon gick runt till baksidan och tittade in genom vardagsrumsfönstret. Trots att gardinerna var föredragna såg hon en man och en kvinna (som hon förutsatte var jag och min fru) stå och bråka våldsamt och hon hörde även deras högljudda gräl. Hon knackade på fönstret, mannen som min syster trodde var jag tystnade och släckte plötsligt ljuset. Min syster förutsatte att vi ville lösa bråket i fred och åkte hem. Jag berättade att vi vid det tillfället varit på en fest och inte varit hemma. Jag var dessutom helt säker på att det stämde efter just den här torsdagen var Helloweenafton. Nu började jag så klart bli allvarligt orolig. Vilka var egentligen människorna som varit i vårt hus när jag och min fru firade Helloween hos en kollega till min fru?
Klockan klämtar…
Droppen som bägaren att rinna över och få oss att inse att något måste göras var dörrklockan. Några veckor efter Helloweenincidenten, vi var nu i mitten av november och det var rejält mörkt ute, började dörrklockan ringa sent på kvällen. Fast enbart på fredag-, lördag- och söndagkvällar. Men länge och intensivt. Vi gick så klart till dörren för att se vem som var där. Ingen var så klart där. Vi var oroliga i ljuset av de andra mystiska incidenterna men var fortfarande öppna för alternativet att några lokala busungar (eller barnsliga vuxna) bestämt sig för att retas med oss. För att kunna utesluta det alternativet klippte jag av sladdarna ringknappen till själva klockan som satt monterad på insidan, ovanför dörrposten. Samma kväll, en lördag, vid elvatiden ringde dörrklockan igen….
Nu var det inte längre tu tal om saken. Vi bestämde oss för att skaffa hjälp-
Vår första kontakt med ett medium
Hjälpen kom från ett lite oväntat håll. Min fru hade ett par månader tidigare träffat en kvinna på en yogakurs och samtalat lite grand med henne. Kvinnan jobbade som bibliotekarie men extraknäkte som medium och andeutdrivare. Idag tänker jag att det inte kan ha varit en slump att hon dök upp i våra liv vid just det här tillfället. Jag tror att någon på andra sidan visste att vi skulle få problem och såg till att vi fick kontakt med en person som kunde hjälpa oss. En onadag, jag vill minnas att datumet var den 18:e november ringde min fru till andeutdrivaren.
En ande får äntligen vila
Vår andeutdrivare som vi kan kalla Helena dök upp hos oss redan två dagar efter telefonsamtalet, på fredagen. Om jag hade haft några tvivel om att vårt hus var hemsökt skingrades de så fort Helena klev innanför dörren. Hon kände på en gång att något var fel. Hon bad oss stanna på bottenvåningen medan hon gick upp för övervåningen för att samtala med anden som levde i vårt hus. En kvart senare kom hon ner. Helena berättade nu att vi hade två val. Antingen så lämnar vi huset samma kväll eller så måste vi tala med anden och komma fram till en lösning som gör att båda parter får frid…. Hur det gick ska jag berätta mer om i nästa inlägg. Då kommer jag också tala om hur jag själv började arbeta med andeutdrivning.